Borta bra men hemma bäst!
Skrivet: 2013-02-21 Kl: 23:23:30
http://mammasmirakel.se
Kan inte låta bli....
Skrivet: 2011-11-28 Kl: 11:45:04
Nu har jag smygöppnat gamla bloggen igen. Jag har fortfarande lösenord men det är inte lika hemligt... Hittar man hit så antar jag att man är min vän så vänner; här får ni inloggningsuppgifter till I mammas mage bloggen. Användarnamn är min yngsta sons namn och lösenordet är min makes namn (endast förnamn i båda fallen). Så om ni känner mig borde ni veta detta, annars får ni väl forska på Facebook ;)
Nu har jag smygöppnat gamla bloggen igen. Jag har fortfarande lösenord men det är inte lika hemligt... Hittar man hit så antar jag att man är min vän så vänner; här får ni inloggningsuppgifter till I mammas mage bloggen. Användarnamn är min yngsta sons namn och lösenordet är min makes namn (endast förnamn i båda fallen). Så om ni känner mig borde ni veta detta, annars får ni väl forska på Facebook ;)
Dålig med att uppdatera
Skrivet: 2011-10-14 Kl: 02:13:57
Story of my life på senaste tiden. Jag bloggar aldrig. Men en snabbrepris av senaste tiden ser ut så här; Lucas åkte in och ut på sjukhuset efter operationen. Man trodde märgen var fjättrad igen pga ärrvävnad. Mitt i alla utredningar tog vi en timeout och åkte till Mallorca. Det var en härlig men också jobbig resa. När vi kom hem slutfördes Lucas utredning. Ingen ny operation i nuläget. Skönt. Han har äntligen fått sin rullstol vilket underlättar en del. Melker växer och blir stor. Han älskar att gå på dagis. Han har inte tid att säga hej då på morgnarna och vill knappt gå med hem på eftermiddagarna. Jag jobbar heltid, eller så mycket jag kan mellan sjukdomar och läkarbesök. Lucas ska göra en ny cystometri om två veckor sen blir det väl till att lära oss att rika honom. Nästa vecka ska han sövas och göra en gastroskopi. Få är vad det visar den här gången. I övrigt händer inte mycket. Jag är fortfarande galet kär i min man, jag har fortfarande svårt att somna på kvällarna, jag älskar mina pojkar mer än livet självt och jag är lycklig. En städerska på det här så var saken biff ;)
Story of my life på senaste tiden. Jag bloggar aldrig. Men en snabbrepris av senaste tiden ser ut så här; Lucas åkte in och ut på sjukhuset efter operationen. Man trodde märgen var fjättrad igen pga ärrvävnad. Mitt i alla utredningar tog vi en timeout och åkte till Mallorca. Det var en härlig men också jobbig resa. När vi kom hem slutfördes Lucas utredning. Ingen ny operation i nuläget. Skönt. Han har äntligen fått sin rullstol vilket underlättar en del. Melker växer och blir stor. Han älskar att gå på dagis. Han har inte tid att säga hej då på morgnarna och vill knappt gå med hem på eftermiddagarna. Jag jobbar heltid, eller så mycket jag kan mellan sjukdomar och läkarbesök. Lucas ska göra en ny cystometri om två veckor sen blir det väl till att lära oss att rika honom. Nästa vecka ska han sövas och göra en gastroskopi. Få är vad det visar den här gången. I övrigt händer inte mycket. Jag är fortfarande galet kär i min man, jag har fortfarande svårt att somna på kvällarna, jag älskar mina pojkar mer än livet självt och jag är lycklig. En städerska på det här så var saken biff ;)
Bubblar
Skrivet: 2011-08-19 Kl: 17:25:45
Jag vet inte var jag ska börja.... mobilbloggar från sjukhuset så jag ska fatta mig kort. Lucas ben har blivit sämre och vi är inlagda igen. Han har varit fastande sen imorse för dom skulle söva honom och göra en magnetröntgen. Efter 10!!! timmars väntan utan mat, dryck eller dropp fick vi veta att hans röntgen inte hinns med idag. Ny tid 8.30 imorrn. Dom har ingen aning om vad som är fel. Han visar inga tecken på infektion. Det allra värsta scenariot är att märgen är fjättrad igen. Ny operation. Inställd semester. Orkar och vill inte tänka så men oron är stor.
Jag vet inte var jag ska börja.... mobilbloggar från sjukhuset så jag ska fatta mig kort. Lucas ben har blivit sämre och vi är inlagda igen. Han har varit fastande sen imorse för dom skulle söva honom och göra en magnetröntgen. Efter 10!!! timmars väntan utan mat, dryck eller dropp fick vi veta att hans röntgen inte hinns med idag. Ny tid 8.30 imorrn. Dom har ingen aning om vad som är fel. Han visar inga tecken på infektion. Det allra värsta scenariot är att märgen är fjättrad igen. Ny operation. Inställd semester. Orkar och vill inte tänka så men oron är stor.
Sommar
Skrivet: 2011-07-13 Kl: 22:59:47
Solen skiner från en klarblå himmel. Det är varmt i luften och vinden är så där ljummen och len. Gräset är halvlångt och tjockt. Som om nån har kastat ut en näve pärlor i gräset vilar klövern vit mellan stråna. Körsbärsträden med sina mörkt röda bär ger skugga åt barnen som sitter i gräset. Runt omkring dom springer andra barn och leker. Det låter så härligt, små skrik av förtjusning när dom leker jaga, bubblande skratt när dom blir tillfångatagna och kittlade. För ett ögonblick glömmer jag bort att jag faktiskt befinner mig på ett sjukhus men så hör jag den lilla rösten som ropar "mamma!" och jag vrider blicken och låter den vila på den blonda, brunbrända busungen som ligger nedbäddad i sjukhussängen bredvid mig. Då kommer verkligheten tillbaka. Vi sitter på balkongen på avdelning 95 B på Akademiska Barnsjukhuset i Uppsala. Eller rättare sagt jag sitter och Lucas ligger i sin säng...
I torsdags opererade Lucas sin rygg igen. Han är född med Lipomeningocele och fjättrad märg. Han opererades första gången i september 2010 då han var 1,5 år. Nu inte ens ett år senare har han gått igenom samma procedur igen. Men det har gått bra. Vi ska vara tacksamma. Han mår, under omständigheterna, bra och han har inte allt för ont. Jag tror att det är svårare för mig och hans pappa. Vi som vet vad allt det här innebär. Vi som vet hur framtiden ser ut.
Jag kan inte med ord beskriva hur det känns att se sitt barn i smärta. Att inte kunna göra något för att lindra den och ännu värre, ibland vara den som orsakar den. Sen operationen kan Lucas inte kissa eller bajsa själv. Vi vet inte ännu om det är en permanent skada eller om funktionen kommer tillbaka i takt med läkandet. Vi måste därför ge honom lavemang en gång per dag och katerisera honom tre gånger per dag. Jag behöver kanske inte berätta att han inte gillar några av dom här sakerna.
Man ska inte klaga. Det finns alltid dom som har det värre. Mycket värre. När man ligger på sjukhuset så ser man andra barn som har det så mycket jobbigare än Lucas. Det är ändå svårt att inte tycka synd om honom. Det är svårt att inte tycka synd om sig själv. Det är jobbigt att vara stark och det är förbannat svårt att vara "elak" mot sitt barn.
När jag skulle katerisera Lucas första gången så hade vi övat massor på en docka, jag hade förklarat varför man var tvungen att tömma magen på kiss och jag hade läst en barnbok som förklarade allt i detalj för honom. Han var ganska lugn och jag fick ta av blöjan utan problem. När jag tog tag i snoppen och skulle föra tillbaka förhuden började han skrika "mamma mamma ont ont!" Jag försökte vara lugn och förklara vad jag skulle göra. Jag började föra in katetern i urinröret. Lucas skriker ännu mera och gråter stora krokodiltårar. Jag är tvungen att tömma ur kisset annars kan hans njurar ta skada och när katetern redan är där är det bara att köra på. Han tittar på mig, hulkar och gråter och ber, verkligen ber, snälla mamma sluta ont ont ta bort ont.... Jag mådde fysiskt illa. När jag hade tömt honom på kiss, tvättat oss och satt på ny blöja la jag mig bredvid honom. Då kröp han tätt intill, pussade och kramade på mig precis som han gör när jag har skällt på honom. Jag fick känslan av att han trodde att han gjort nåt fel och att jag straffade honom genom att göra illa hans snopp så han ville säga förlåt så jag aldrig skulle göra om det onda. Jag var tvungen att gå på toa och storgråta!!!
Så det jobbigaste är inte operationen i sig eller rehabiliteringsprocessen. Det jobbiga är allt som följer med. Allt som vi är tvugna att utstå, allt som jag är tvungen att utsätta min son för. Han är otroligt stark och varje dag gör han mig så stolt. Det här är vår lott i livet. Vi har blivit delad en hand och jag tänker göra mitt bästa för att spela den väl!
Solen skiner från en klarblå himmel. Det är varmt i luften och vinden är så där ljummen och len. Gräset är halvlångt och tjockt. Som om nån har kastat ut en näve pärlor i gräset vilar klövern vit mellan stråna. Körsbärsträden med sina mörkt röda bär ger skugga åt barnen som sitter i gräset. Runt omkring dom springer andra barn och leker. Det låter så härligt, små skrik av förtjusning när dom leker jaga, bubblande skratt när dom blir tillfångatagna och kittlade. För ett ögonblick glömmer jag bort att jag faktiskt befinner mig på ett sjukhus men så hör jag den lilla rösten som ropar "mamma!" och jag vrider blicken och låter den vila på den blonda, brunbrända busungen som ligger nedbäddad i sjukhussängen bredvid mig. Då kommer verkligheten tillbaka. Vi sitter på balkongen på avdelning 95 B på Akademiska Barnsjukhuset i Uppsala. Eller rättare sagt jag sitter och Lucas ligger i sin säng...
I torsdags opererade Lucas sin rygg igen. Han är född med Lipomeningocele och fjättrad märg. Han opererades första gången i september 2010 då han var 1,5 år. Nu inte ens ett år senare har han gått igenom samma procedur igen. Men det har gått bra. Vi ska vara tacksamma. Han mår, under omständigheterna, bra och han har inte allt för ont. Jag tror att det är svårare för mig och hans pappa. Vi som vet vad allt det här innebär. Vi som vet hur framtiden ser ut.
Jag kan inte med ord beskriva hur det känns att se sitt barn i smärta. Att inte kunna göra något för att lindra den och ännu värre, ibland vara den som orsakar den. Sen operationen kan Lucas inte kissa eller bajsa själv. Vi vet inte ännu om det är en permanent skada eller om funktionen kommer tillbaka i takt med läkandet. Vi måste därför ge honom lavemang en gång per dag och katerisera honom tre gånger per dag. Jag behöver kanske inte berätta att han inte gillar några av dom här sakerna.
Man ska inte klaga. Det finns alltid dom som har det värre. Mycket värre. När man ligger på sjukhuset så ser man andra barn som har det så mycket jobbigare än Lucas. Det är ändå svårt att inte tycka synd om honom. Det är svårt att inte tycka synd om sig själv. Det är jobbigt att vara stark och det är förbannat svårt att vara "elak" mot sitt barn.
När jag skulle katerisera Lucas första gången så hade vi övat massor på en docka, jag hade förklarat varför man var tvungen att tömma magen på kiss och jag hade läst en barnbok som förklarade allt i detalj för honom. Han var ganska lugn och jag fick ta av blöjan utan problem. När jag tog tag i snoppen och skulle föra tillbaka förhuden började han skrika "mamma mamma ont ont!" Jag försökte vara lugn och förklara vad jag skulle göra. Jag började föra in katetern i urinröret. Lucas skriker ännu mera och gråter stora krokodiltårar. Jag är tvungen att tömma ur kisset annars kan hans njurar ta skada och när katetern redan är där är det bara att köra på. Han tittar på mig, hulkar och gråter och ber, verkligen ber, snälla mamma sluta ont ont ta bort ont.... Jag mådde fysiskt illa. När jag hade tömt honom på kiss, tvättat oss och satt på ny blöja la jag mig bredvid honom. Då kröp han tätt intill, pussade och kramade på mig precis som han gör när jag har skällt på honom. Jag fick känslan av att han trodde att han gjort nåt fel och att jag straffade honom genom att göra illa hans snopp så han ville säga förlåt så jag aldrig skulle göra om det onda. Jag var tvungen att gå på toa och storgråta!!!
Så det jobbigaste är inte operationen i sig eller rehabiliteringsprocessen. Det jobbiga är allt som följer med. Allt som vi är tvugna att utstå, allt som jag är tvungen att utsätta min son för. Han är otroligt stark och varje dag gör han mig så stolt. Det här är vår lott i livet. Vi har blivit delad en hand och jag tänker göra mitt bästa för att spela den väl!
Designer
Skrivet: 2011-06-24 Kl: 11:10:15
Nelly har en tävling där man ska designa en klänning, jag har så klart försökt! Vill ni rösta på mina bidrag så följer ni länken :D
Nelly har en tävling där man ska designa en klänning, jag har så klart försökt! Vill ni rösta på mina bidrag så följer ni länken :D
Kärlek trots allt
Skrivet: 2011-06-23 Kl: 23:18:24
Pojkarna har sovit dåligt i några veckor. Dom springer upp ur sina sängar efter nattning och röjer omkring på övervåningen ch det slutar oftast med att båda somnar i vår säng. Det i sin tur leder till att dom rullar på varann, vaknar, knuffas och slåss sen är natten förstörd... Idag ställde Mattias in Lucas sän i Melkers rum. Nu har dom alltså ett gemensamt sovrum så får Lucas rum användas som lekrum. Dom lade sig utan gnäll, somnade relativt snabbt sen har det varit knäpptyst, kanske att det funkar att sova ihop. Det finns nog lite kärlek mellan dom trots allt.
Pojkarna har sovit dåligt i några veckor. Dom springer upp ur sina sängar efter nattning och röjer omkring på övervåningen ch det slutar oftast med att båda somnar i vår säng. Det i sin tur leder till att dom rullar på varann, vaknar, knuffas och slåss sen är natten förstörd... Idag ställde Mattias in Lucas sän i Melkers rum. Nu har dom alltså ett gemensamt sovrum så får Lucas rum användas som lekrum. Dom lade sig utan gnäll, somnade relativt snabbt sen har det varit knäpptyst, kanske att det funkar att sova ihop. Det finns nog lite kärlek mellan dom trots allt.
Inte överaktiv
Skrivet: 2011-06-17 Kl: 10:51:41
Jag bloggar aldrig längre, och jag saknar det inte heller, ändå vill jag inte lägga ner bloggen. nån gång kanske jag verkligen har nåt viktigt att säga och då kan det ju vara bra att forumet finns kvar.
Så många tankar, känslor, planer, ideer och galenskaper virvlar i min skalle nu. Jag vet inte hur jag ska sortera riktigt.
Lucas operation närmar sig. Sjätte juli läggs vi in och den sjunde opereras han. Jag bävar. Jag vet hur jobbigt det var sist. Hoppas att det går lite lättare nu. Den här gången vet vi ju vad vi kan vänta. Tråkigast är att han missar en hel sommar. Han får ligga instängd i en sjukhussal medans brorsorna badar i poolen och njuter av sommaren. Jag hoppas att han ska vara pigg och läkt tills vi ska åka till Mallis. Det vore skönt att få komma iväg efter att ha gått igenom en till operation. Det är Lucas hälsa som styr så klart.
Väntan är värst. Lucas har ont och det skär i mig att inte kunna göra nåt. Jag önskar vi kunde operera imorgon. Jag vill bara att han ska bli bra igen.
Melker växer så det knakar. Båda barnen är riktiga pajaser nu. Dom skojar och busar men mest bråkar dom. Lucas är rent ut sagt förjävlig mot Melker och jag får ingen bukt med det. Vad jag än gör eller säger rinner av honom som vatten på en gås. igår knuffade han Melker i ryggen så hårt att han ramlade med ansiktet först ner i golvet och spräckte läppen. Han slår honom ofta med tillhyggen i huvudet eller brottar ner honom, slår honom i ansiktet eller kväver honom med en kudde. Jag kan inte lämna dom i två sekunder. Det är både ledsamt och obehagligt. Jag känner mig usel och totalt maktlös. jag tycker jag ger båda mina barn kärlek, omtanke och respekt och jag förstår inte varför Lucas beter sig så här. Jag hoppas att det är övergående och att det bottnar i att han själv mår så dåligt just nu. Kom gärna med tips om ni har några bra.
Om en vecka går Mattias på semester. Vi hinner få en och en halv vecka ihop i alla fall. Det ska bli riktigt skönt. Hoppas vi får fint väder då så att vi kan njuta ordentligt. Mattias har fått ordning på poolen och jag har investerat i nya solstolar så nu är Playa Gävlevägen up and running igen, tack och lov!
Jag bloggar aldrig längre, och jag saknar det inte heller, ändå vill jag inte lägga ner bloggen. nån gång kanske jag verkligen har nåt viktigt att säga och då kan det ju vara bra att forumet finns kvar.
Så många tankar, känslor, planer, ideer och galenskaper virvlar i min skalle nu. Jag vet inte hur jag ska sortera riktigt.
Lucas operation närmar sig. Sjätte juli läggs vi in och den sjunde opereras han. Jag bävar. Jag vet hur jobbigt det var sist. Hoppas att det går lite lättare nu. Den här gången vet vi ju vad vi kan vänta. Tråkigast är att han missar en hel sommar. Han får ligga instängd i en sjukhussal medans brorsorna badar i poolen och njuter av sommaren. Jag hoppas att han ska vara pigg och läkt tills vi ska åka till Mallis. Det vore skönt att få komma iväg efter att ha gått igenom en till operation. Det är Lucas hälsa som styr så klart.
Väntan är värst. Lucas har ont och det skär i mig att inte kunna göra nåt. Jag önskar vi kunde operera imorgon. Jag vill bara att han ska bli bra igen.
Melker växer så det knakar. Båda barnen är riktiga pajaser nu. Dom skojar och busar men mest bråkar dom. Lucas är rent ut sagt förjävlig mot Melker och jag får ingen bukt med det. Vad jag än gör eller säger rinner av honom som vatten på en gås. igår knuffade han Melker i ryggen så hårt att han ramlade med ansiktet först ner i golvet och spräckte läppen. Han slår honom ofta med tillhyggen i huvudet eller brottar ner honom, slår honom i ansiktet eller kväver honom med en kudde. Jag kan inte lämna dom i två sekunder. Det är både ledsamt och obehagligt. Jag känner mig usel och totalt maktlös. jag tycker jag ger båda mina barn kärlek, omtanke och respekt och jag förstår inte varför Lucas beter sig så här. Jag hoppas att det är övergående och att det bottnar i att han själv mår så dåligt just nu. Kom gärna med tips om ni har några bra.
Om en vecka går Mattias på semester. Vi hinner få en och en halv vecka ihop i alla fall. Det ska bli riktigt skönt. Hoppas vi får fint väder då så att vi kan njuta ordentligt. Mattias har fått ordning på poolen och jag har investerat i nya solstolar så nu är Playa Gävlevägen up and running igen, tack och lov!
Operation igen
Skrivet: 2011-06-06 Kl: 01:54:35
Lucas märg är fjättrad igen. Känns så förjävligt. Nu ska han behöva gå igenom ännu en operation. Stackars barn. Hjälplösheten och maktlösheten är vidirig. Att inte kunna trösta sitt barn eller ta bort hans smärta. Att stå vid hans säng och inte få lyfta eller krama honom. Se när han sträcker sina armar mot mig och gråter mamma och jag får inte ta upp honom. Jag vet att man inte ska ta ut nåt i förskott. Det kanske inte alls blir lika jobbigt som förra gången men jag kan inte hjälpa det. Jag oroar mig så jag mår illa.
Lucas märg är fjättrad igen. Känns så förjävligt. Nu ska han behöva gå igenom ännu en operation. Stackars barn. Hjälplösheten och maktlösheten är vidirig. Att inte kunna trösta sitt barn eller ta bort hans smärta. Att stå vid hans säng och inte få lyfta eller krama honom. Se när han sträcker sina armar mot mig och gråter mamma och jag får inte ta upp honom. Jag vet att man inte ska ta ut nåt i förskott. Det kanske inte alls blir lika jobbigt som förra gången men jag kan inte hjälpa det. Jag oroar mig så jag mår illa.
Lucas
Skrivet: 2011-05-17 Kl: 08:34:00
Lucas har mått så dåligt den senaste månaden. Eftersom han inte pratar än är det svårt att veta exakt vad som är fel. Han gråter mycket, är alltid missnöjd, visar fingrar och tår och säger aj aj, tar sig för nacken och gnäller... Jag hade på känn att nåt inte står rätt till med ryggen igen så jag ringde till Folke Bernadottehemmet. Vi fick en tid förra fredagen. Dom neurologiska testerna visar att han knappt har några reflexer kvar i fötterna, inte mycket känsel heller. Vi vet inte om ryggmärgen är fjättrad igen eller om det är en kronisk försämring som inte alls är ovanlig för barn med den här diagnosen. På torsdag ska vi tillbaka till Uppsala och då ska man söva Lucas och göra en magnetröntgen från hjärnan ner till svanskotan. Det känns otroligt nervöst och ledsamt. Det är inte ens ett år sen vi gick igenom det här. Jag är lite kluven också. Om ryggmärgen är fjättrad kan man operera och då återvänder hans reflexer och känsel föroppningsvis. Om märgen inte är fjättrad så slipper han gå igenom en operation till men då är hans försämring permanent. Jag hade hoppats att han skulle hinna bli lite äldre innan det var dags igen. Åtminstonde så att jag hade kunnat förklara och fått honom att förstå vad som händer och att han hade kunnat berätta för mig vart det gör ont.
Lucas har mått så dåligt den senaste månaden. Eftersom han inte pratar än är det svårt att veta exakt vad som är fel. Han gråter mycket, är alltid missnöjd, visar fingrar och tår och säger aj aj, tar sig för nacken och gnäller... Jag hade på känn att nåt inte står rätt till med ryggen igen så jag ringde till Folke Bernadottehemmet. Vi fick en tid förra fredagen. Dom neurologiska testerna visar att han knappt har några reflexer kvar i fötterna, inte mycket känsel heller. Vi vet inte om ryggmärgen är fjättrad igen eller om det är en kronisk försämring som inte alls är ovanlig för barn med den här diagnosen. På torsdag ska vi tillbaka till Uppsala och då ska man söva Lucas och göra en magnetröntgen från hjärnan ner till svanskotan. Det känns otroligt nervöst och ledsamt. Det är inte ens ett år sen vi gick igenom det här. Jag är lite kluven också. Om ryggmärgen är fjättrad kan man operera och då återvänder hans reflexer och känsel föroppningsvis. Om märgen inte är fjättrad så slipper han gå igenom en operation till men då är hans försämring permanent. Jag hade hoppats att han skulle hinna bli lite äldre innan det var dags igen. Åtminstonde så att jag hade kunnat förklara och fått honom att förstå vad som händer och att han hade kunnat berätta för mig vart det gör ont.
Mellan kobbar och skär
Skrivet: 2011-05-17 Kl: 08:27:04
Nästa lördag, den 28:e så ska jag och tre glada töser till åka med Cinderella. Som en liten bonus ska en annan god vän befinna sig på samma båt vid samma tillfälle!! Jag ser fram emot den här resan så otroligt mycket! På lördag eftermiddag ska vi åka mot Stockholm i egen bil, vi ska äta något gott på vägen, antingen i Uppsala eller Stockholm, tips på restauranger mottages tacksamt. Klockan 17.00 är det incheckning, vi kör bilen ombord och tar hissen direkt upp till hytten. På kvällen blir det kalas med mycket dans. Dagen efter ska vi avnjuta en underbar frukost med havsutsikt sen bär det av till spa avdelnigen. Jag och Elin ska mysa med en varsin 90 minuters behandling med allt ifrån fotmassage till hårbottenmassage. Sen ännu mera mat, buffédags!! Åhhhhh va skönt det ska bli. Jag känner mig värd lite lyx och avkoppling. Bästa härliga mannen tar hand om barnen så jag får vila ett dygn <3.
Igår fick jag väldigt tråkiga nyheter, en god vän går igenom en mycket svårt tid just nu. En tid som jag allt för väl känner igen. Jag har varit där själv så många gånger. Att förlora en graviditet som för andra bara klassas som ett vanligt missfall är precis lika smärtsamt som att förlora ett barn när längtan är så stark. När man har kämpat i så många år och aldrig går hela vägen. Det var verkligen hennes tur nu. Livet är så orättvist! Hon är den varmaste och finaste människan som finns och hon skulle bli den bästa mamman i världen. Jag hoppas innerligt att hon och hennes man finner styrkan att försöka ännu en gång och jag ber till en högre makt att det ska gå vägen den gången. Jag önskar att jag kunde ta hennes smärta just nu...
Nästa lördag, den 28:e så ska jag och tre glada töser till åka med Cinderella. Som en liten bonus ska en annan god vän befinna sig på samma båt vid samma tillfälle!! Jag ser fram emot den här resan så otroligt mycket! På lördag eftermiddag ska vi åka mot Stockholm i egen bil, vi ska äta något gott på vägen, antingen i Uppsala eller Stockholm, tips på restauranger mottages tacksamt. Klockan 17.00 är det incheckning, vi kör bilen ombord och tar hissen direkt upp till hytten. På kvällen blir det kalas med mycket dans. Dagen efter ska vi avnjuta en underbar frukost med havsutsikt sen bär det av till spa avdelnigen. Jag och Elin ska mysa med en varsin 90 minuters behandling med allt ifrån fotmassage till hårbottenmassage. Sen ännu mera mat, buffédags!! Åhhhhh va skönt det ska bli. Jag känner mig värd lite lyx och avkoppling. Bästa härliga mannen tar hand om barnen så jag får vila ett dygn <3.
Igår fick jag väldigt tråkiga nyheter, en god vän går igenom en mycket svårt tid just nu. En tid som jag allt för väl känner igen. Jag har varit där själv så många gånger. Att förlora en graviditet som för andra bara klassas som ett vanligt missfall är precis lika smärtsamt som att förlora ett barn när längtan är så stark. När man har kämpat i så många år och aldrig går hela vägen. Det var verkligen hennes tur nu. Livet är så orättvist! Hon är den varmaste och finaste människan som finns och hon skulle bli den bästa mamman i världen. Jag hoppas innerligt att hon och hennes man finner styrkan att försöka ännu en gång och jag ber till en högre makt att det ska gå vägen den gången. Jag önskar att jag kunde ta hennes smärta just nu...
Drömmar
Skrivet: 2011-05-13 Kl: 22:49:14
Dom senaste två nätterna har jag haft så sjukt skumma drömmar. Var får man allt ifrån? Jag ska skriva ner dom imorgon, nu är jag för trött... Men som sagt helt sjuka!
Dom senaste två nätterna har jag haft så sjukt skumma drömmar. Var får man allt ifrån? Jag ska skriva ner dom imorgon, nu är jag för trött... Men som sagt helt sjuka!
Brödnojja
Skrivet: 2011-05-12 Kl: 20:09:11
Jag saknar bröd. Jag måste ha bröd! Jag har under de senaste veckorna provat åtskilliga LCHF recept på bröd. Alla smaka BAJS! Antingen smakar det bara kokos eller så smakar det bara ägg, eller så är det stabbigt och torrt eller så är det grynigt och bara äckligt. Nu har jag scones i ugnen. om dom också blir äckliga så ger jag fan upp. Då skiter jag i bröd helt enkelt. Då får jag komma på nåt annat att stilla mitt kvällsug. Jag har provat yogurt, nötter, keso, ost, ölkorv mm men kroppen, eller snarare hjärnan skriker efter bröööööööd!
Jag ska införskaffa ett måttband också. Jag kanske inte rasar i vikt men jag känner att jag blir mindre, vill mäta mig så jag ser faktiskt resultat!
Jag saknar bröd. Jag måste ha bröd! Jag har under de senaste veckorna provat åtskilliga LCHF recept på bröd. Alla smaka BAJS! Antingen smakar det bara kokos eller så smakar det bara ägg, eller så är det stabbigt och torrt eller så är det grynigt och bara äckligt. Nu har jag scones i ugnen. om dom också blir äckliga så ger jag fan upp. Då skiter jag i bröd helt enkelt. Då får jag komma på nåt annat att stilla mitt kvällsug. Jag har provat yogurt, nötter, keso, ost, ölkorv mm men kroppen, eller snarare hjärnan skriker efter bröööööööd!
Jag ska införskaffa ett måttband också. Jag kanske inte rasar i vikt men jag känner att jag blir mindre, vill mäta mig så jag ser faktiskt resultat!
Jamie Oliver släng dig i väggen!
Skrivet: 2011-05-12 Kl: 18:39:24
Mat mat mat, jag gör inget annat än står vid spisen och äter... Imorse vaknade jag och gjorde bacon och ägg, åt, lämnade Lucas på dagis, hem, lek och mys med Melker, handla mat, hämta Lucas på dagis, hem, gjorde glass, gjorde vaniljyogurt, gjorde fyllda lövbiff rullader, rättika- och lökgratäng, sås, bakade matbröd. Nu sitter jag i soffan och håller tummarna på att barnen ska somna. Melker står vid grinden uppe och skriker så mycket han bara kan. Han har bestämt sig för att inte sova på kvällarna...
Imorgon ska jag med Lucas till Akademiska. Vi fick en tid klockan elva. Det känns jättekönt!
Mat i mängder
Skrivet: 2011-05-12 Kl: 10:00:23
Igår gjorde jag lasagne, jag använde zuchini istället för lasagneplattor och så hade jag i massor av god mozzarellaost. Det blev jättegott! Funderar på att lägga ut recept och bilder på mina nya kreationer men jag vet inte om någon är särskilt intresserad för dom som äter LCHF har ju ofta tillgång till alla recept ändå.
Igår var en så jädrans jobbig dag. Lucas skrek i ett vilket innebar att Melker hakade på. Det var precis som på den gamla (o)goda tiden innan Lucas operation. Jag vet inte om jag kommer orka en sån vända till. Jag ringde Akkis igår igen och läkaren ringde upp igår kväll. Vi ska få komma in idag eller imorgon, hoppas på en tid snart och att det inte är något fel men jag vill ha besked. Jag älskar Akademiska i Uppsala och Folke Bernadottehemmet. Vi får sån underbar hjälp och alla är så tillmötesgående. Man är alltid välkommen och dom tar alla våra funderingar och vår oro på största allvar, där har Gävle Sjukhus en hel del att lära!!
Idag har jag en sån där dag när man är så sjukt trött att allt man gör blir fel. Jag tappar och spiller ut saker, är lättretlig och irriterad och som toppingen på glassen så har jag huvudvärk och träningsvärk. Det senare välkomnar jag i och för sig för det innebär att jag har gjort något bra och nyttingt. Jag skulle träna ikväll egentligen men med Lucas som han är och att vi inte vet hur det blir med läkarbesök så väntar jag med träning till på söndag. Då blir det Step Up på Friskis på torget. Jag är så glad att vara igång med allt och framför allt mår jag såååå bra.
Man ska inte prata skit men nu gör jag det ändå, offentligt dessutom, jag har aldrig bajsat så bra som nu. Min mage är trim och mina fisar luktar jordgubb, eller nä det gör dom inte, dom luktar INGENTING! Det måste ju vara ett gott tecken eller?
Nu ska jag värma lite välling och krypa ner i sängen med Melker och kramas lite. Lucas är på dagis och leker en stund. Han behöver röra på sig och komma ut och tänka på annat. Blir han för trött så ringer dom till mig så hämtar jag honom tidigare. Jag var kvar en stund med honom imorse och i början var han inte alls pigg på att vara där men när jag gick så lekte han så bra ute på gården, han märkte inte ens att jag gick.
