Bloggtorka
Skrivet: 2011-03-30 Kl: 07:44:31
Meeeeen va dålig jag har varit på att blogga på slutet. Jag har helt enkelt ingen tid känns det som, jag prioriterar annat. Jag tänker ofta på saker som jag vill blogga om men innan jag får ner baken framför skärmen är det borta. Så är det att vara en övertrött, förvirrad småbarnsmamma...
Igår fyllde jag 35 år. 35 år!!!! Hjälp! Vart tog åren vägen? Jag hann inte med. I sinnet är jag fortfarande 20 men i kropp och psyke 82.
I skrivande stund har jag precis läst alla gratulationer på Facebook och kan inte annat än le för mig själv. Jag har så många fina människor omkring mig. Alla med sin egen historia kring hur vi känner varann och vad dom betyder för mig. Jag fick ett meddelande i inboxen från en viss Uddevallabo som gjorde mig alldeles varm. Det är svinlande att tänka att människor som man lärde känna för 20-25 år sen fortfarande bryr sig och har kvar minnen från den tid vi spenderat tillsammans.
Melker sitter bredvid mig i soffan. Han har precis druckit ur sin välling och sitter och pratar för fullt men någon för mig osynlig person. Diskussionen är minst sagt livlig. Lucas sover. Han var vaken en lång stund i natt med magknip. Han somnade till slut vid två. Om han inte vaknar snart så får han vara hemma från dagis idag. Jag vill inte väcka honom nu när han sover så skönt. Det kan vara skönt med en hemmadag med båda mina pojkar.
Melker går för fullt nu, han har munnen full av tänder och han säger enstaka ord. Han blir så stor, min lilla bebis. Jag kunde inte vara stoltare över mina små fina grabbar.
Idag får jag finbesök av mina barndomsvänner Clara och Pernilla, om inte Claras bebis bestämmer sig för att födas idag. Jag hade tippat på entré igår, på min födelsedag men så blev det inte. Så vi får väl se vad som händer närmaste dagarna. Jag är förväntansfull och nyfiken, pojke eller flicka? Och jag längtar så efter att få hålla en liten bebbe igen!
Meeeeen va dålig jag har varit på att blogga på slutet. Jag har helt enkelt ingen tid känns det som, jag prioriterar annat. Jag tänker ofta på saker som jag vill blogga om men innan jag får ner baken framför skärmen är det borta. Så är det att vara en övertrött, förvirrad småbarnsmamma...
Igår fyllde jag 35 år. 35 år!!!! Hjälp! Vart tog åren vägen? Jag hann inte med. I sinnet är jag fortfarande 20 men i kropp och psyke 82.
I skrivande stund har jag precis läst alla gratulationer på Facebook och kan inte annat än le för mig själv. Jag har så många fina människor omkring mig. Alla med sin egen historia kring hur vi känner varann och vad dom betyder för mig. Jag fick ett meddelande i inboxen från en viss Uddevallabo som gjorde mig alldeles varm. Det är svinlande att tänka att människor som man lärde känna för 20-25 år sen fortfarande bryr sig och har kvar minnen från den tid vi spenderat tillsammans.
Melker sitter bredvid mig i soffan. Han har precis druckit ur sin välling och sitter och pratar för fullt men någon för mig osynlig person. Diskussionen är minst sagt livlig. Lucas sover. Han var vaken en lång stund i natt med magknip. Han somnade till slut vid två. Om han inte vaknar snart så får han vara hemma från dagis idag. Jag vill inte väcka honom nu när han sover så skönt. Det kan vara skönt med en hemmadag med båda mina pojkar.
Melker går för fullt nu, han har munnen full av tänder och han säger enstaka ord. Han blir så stor, min lilla bebis. Jag kunde inte vara stoltare över mina små fina grabbar.
Idag får jag finbesök av mina barndomsvänner Clara och Pernilla, om inte Claras bebis bestämmer sig för att födas idag. Jag hade tippat på entré igår, på min födelsedag men så blev det inte. Så vi får väl se vad som händer närmaste dagarna. Jag är förväntansfull och nyfiken, pojke eller flicka? Och jag längtar så efter att få hålla en liten bebbe igen!
Kommentarer
Trackback
